Hjärtsutran om stora visdomens fulländning.
När bodhisattva Avalokita fördjupade sig i visdomens fulländning,
insåg han de fem aggregaten tomma
och övervann därmed allt lidande.
– Shariputra, form är inget annat än tomhet, tomhet inget annat än form.
Form är alltså tomhet och tomhet form.
Likaså är det med förnimmelser, föreställningar, tendenser och medvetandet.
– Shariputra, alla ting är tomma till sin natur:
inget varken föds eller förgås,
är varken befläckat eller rent, varken ökas eller minskas.
I tomheten finns alltså därmed
ej form, förnimmelse, föreställning, tendens eller medvetande;
ej öga, öra, näsa, tunga, kropp eller sinne;
ej synlig form, ljud, lukt, smak, känsel eller företeelse;
ej synsinne, och så vidare fram till tankemedvetande;
ingen okunnighet, inget slut på den,
och så vidare ända upp till åldrande och död och deras upphörande;
ej lidande, dess ursprung, dess upphörande, ej heller någon Väg;
ej vetande eller något att uppnå.
– Eftersom det ej finns något att uppnå
lever bodhisattvan i visdomens fulländning,
fri från sinnets hinder och därmed utan rädsla.
Bortom alla illusioner manifesterar sig nirvana.
Tack vare visdomens fulländning
uppfattar alla de tre tidernas Buddhor den yttersta och perfekta upplysningen.
– Därmed vet att visdomens fulländning är det stora mantrat,
det stora lysande mantrat, det högsta mantrat, det ojämförliga mantrat!
Det får lidandet att stilla sig, verkligen, ofelbart.
Yttra därför mantrat som uttrycker visdomens fulländning på detta vis:
Gate gate pāragate pārasamgate bodhi svāhā! (x3)
(Gången, gången, bortom gången, gången helt bortom, må upplysningen komma!)